Ett klättermonster

IMG_2146Idag var vi äntligen och bouldrade på stenarna runt Jallejaure. Alfons hängde med och jag tror vi kan ha skapat ett monster. Han gör sig i och för sig fin på bild. Men.IMG_2158HÄR hoppade skithunden upp! Jag hann knappt reagera för skulle precis fota Dannes första försök på den här stora stenen. Och så hoppar hundskiten först upp!IMG_2160Och sen svassade han runt däruppe, käkade lite mossa och kollade ibland ner lite undrande på Danne.IMG_2167Och sen hängde dom där uppe lyckliga i alla sina dar. De två monstren.

Bernardkavalkad

IMG_0891Egentligen är det märkligt hur mycket kärlek en kan känna till en så liten varelse som många gånger gör en alldeles trött och slut på energi. Kanske för att han ger den energin tillbaka tusenfalt. Han är alldeles fantastisk min systerson och jag älskar honom hejdlöst. Därav några foton på honom. Det går inte att undvika.
IMG_0893IMG_1192IMG_0862IMG_0911

Hejdå påsken!

Så är påsken över och förbi. En storm av människor som dragit med sig ljud, fått marken att vibrera och munnarna att le, har dragit förbi och fjällvärlden är lugnare, tystare och tillbaka i sitt långsamma tempo igen. Nästan. Det fina vädret har startat upp vårvintern, den bästa tiden att vara här. Småfåglarna kvittrar, skogsfåglarna letar sig upp på de upptinade grusvägarna, snön tinar fort och nyvaknade flugor surrar yrvaket runt i luften. Det är fantastiskt fint väder om dagarna nu och i kombination med nattkyla så finns det massor med möjligheter att ge sig ut påturer över isar och fjäll. Vore man frisk. Vilket jag tyvärr och till förbannelse inte är. Men mellan hostandet och snörvlandet finns det nu också tid för lugnare sysslor, som bloggande och att dra in vinterns tusentals pryttlar in i bodarna över sommaren. Men. Låt oss säga hejdå till påsken! Tack för alla skratt och fina stunder här i Sjöland.

IMG_0766IMG_0845  IMG_0926 IMG_2069

Ett inlägg till mamma

IMG_0788 Hej mamma! Här är jag alltså äntligen på väg, dagen tog evighetslånga svängar med omöjligt mycket onödigheter innan jag kunde sätta mig i bilen och köra uppåt. Men här är jag alltså äntligen på sjön.IMG_0792 Massa renar vid renjälan så Alfons kopplad, han hade lite svårt att fatta att jag var på skidor men inte ville att han skulle dra och pulkan med ved tyckte han var läskig. Vi såg rätt så roliga ut.IMG_0813Solnedgången vid ån var himla fin, Alfons höll på dratta i för jag råkade kasta hans godis lite för långt så den rullade till slut ner i vattnet. Han gjorde allt han kunde för att försöka hinna ifatt den där stackars godisen, det såg för tokigt ut när han försökte skynda sig nå den innan den rullade i vattnet, men ändå akta sig för att bryta igenom den tunna isen.

När vinden vänder och tar med sig snön

Här följer ett försök att illustrera hur lurigt det kan vara att bedöma avstånd och det farliga  i att ge sig ut i snöstorm. Efter att det blåst hårt över natten så vaknade vi nästa morgon upp och ser att vinden vänt och snön drevat åt annorlunda håll än den gjort hela vintern. Därav lite läskiga hängdrevor. När det blåste som värst en dag uppe på fjället bombade jag rätt in i en sån hängdreva med skotern, turligt nog körde jag så sakta att det inte hände mer än att jag fastnade, men om jag kommit från andra hållet och istället voltat över med skotern så kunde det gått illa. När det väl är snöstorm så är allt vitt och det är svårt att bedöma avstånd, som sagt. Då har en det bättre inomhus, läsandes en bok.

IMG_9165IMG_9268