Skitvädersfebruari

Det känns som att hela februari har varit ett stort moln. Alltså att vi har befunnits oss inne i ett grått disigt, skitväderaktigt tungt moln. Dålig sikt. Mycket nederbörd och hårda vindar emellanåt. En dag med bra väder tror jag vi har haft. Det är rätt så tungsamt med dåligt väder, men en kan oftast ta sig ut om det inte stormar. Vissa dagar stormade det så jag hade svårt att inte dras med i vinden, såna dagar är det bara att hålla sig inomhus och vänta in bättre väderlek. Här nedan ser ni skotern överdrevad efter en natts stormande.IMG_0416

Ved ved ved ved ved

Det är ett fascinerande evighetsgöra det här med ved. Hur det alltid finns jobb med det och hur en oundvikligen är beroende av bra ved för att få värme. Så att säga äldre män (gubbar) med ett antal års erfarenhet av diskussioner och funderationer över bra vedkvalitet kan ge en timmeslånga föreläsningar om hur en gör för att få bra ved. Jag ids inte gå in på alla dessa detaljer nu, men kan helt klart instämma i förbannelser över sur surved, det är ett mörker att elda med. Så ta till er det – elda int surven. Men. Så finns det tider när en inte har nåt val. Då är det bara att gilla läget och slå lock för alla föreläsningar och elda för glatta livet. För ved, som enda värmekälla i en stuga långt bort från allt annat, måste ändå eldas för att ge varm mat, vatten och stuga. Sur eller ej.

IMG_0477IMG_0483

Upp till ripskog

IMG_0466

Då så, då åker vi uppåt igen. Hoppas på att få sånt här pangväder de sista veckorna innan vi måste kast vonen och återgå till ett mer civiliserat liv i Sjöland. Alfons har fått upp farten bra nu och kutar som en idiot hela dagarna. Något av det bästa han vet är att springa efter skotern, men älsklingsobjektet att jaga är helt klart skockar med ripor uppe på kalfjället. Som ett barn på julafton. Total extas, febrilt kastandes mellan fågel till fågel och noll fokus.

Men hejdu!

image

Då är vi i Sjöland och har duschat så om vi skulle träffa på någon med luktsinne skulle de inte behöva hålla sig på två meters avstånd från oss. 10 dagar i ocivilisation med flera timmars skidåkning var dag gör att en till slut inte luktar blombukett precis. Framförallt inte när en glömt deo och tvål hemma. Men hursomhelst så är vi hemma och laddar om, Daniel har en hel del kontorsarbete att göra. Jag, ptja, jag gör mest ingenting viktigt men ändå roliga saker. Som tvätt. Disk. Och blogginlägg.

Kall bil inte jättekul

Lite osäkert när vi kommer att komma tillbaka till den mer civiliserade delen av världen (Sjöland), men troligtvis kommer vi stanna uppe till fjälls över tio dagar. Om det går. Helt enkelt så länge maten räcker och stugan/vi inte blåst bort. Hoppas på att när vi väl kommer ner igen inte har under minus trettio grader och måste värma bilen med biltäcke och gas och gud vet allt för att den överhuvudtaget ska kunna startas med startkablar. Det såg rätt så roligt ut i och för sig. Kallt var det.

image

Kalfjällslugnet

Idag har det varit magiskt fint på fjället. Kallt. Klart. Tyst och en värmande  soluppgång. Sändningen inte fenomenal men när kallt och klart är det möjligt att skriva inlägg, om även tar lång tid. Hört på radion att det fina vädret tenderar hålla i sig så stannar upp över åtminstone helgen också. Pappa kommer upp med lite extra proviant 🙂 fotot är från idag, klockan nio.

image

Hallå solen

image

Just precis nu när jag skriver det här känns det som att jag inte sett solen på ett halvår, men det är inte riktigt sant. I januari tittade den fram ibland och det gällde att vara snabb att fota innan den dök ner igen. Hoppas få se solen lite nu den här gången vi är uppe, nu borde den vara uppe längre, om den väl når fram genom det här evighetstjocka molntäcket någon gång i år.